Som många andra tjejer så har jag alltid drömt om att en dag få gifta mig -och då har tanken varit kyrka, klänning, tårta och vals. Ja allt det där ni vet. Daniel däremot, han har helst velat slippa allt vad bröllop heter. Vi har haft många diskussioner om detta vill jag lova men nu har vi faktiskt enats. Jag (främst) har funderat väldigt mycket och kommit fram till något helt annat!

Jag har trott att jag kanske skulle ångra och gå miste om något om jag inte fick det där bröllopet, det är liksom något som har varit en självklarhet för mig. Men nu känner jag, varför allt det där? Jag har ju fått min man! och vi har två barn, inte vill jag då lägga våra besparingar på en enda dag då. För det kostar ju endel, vare sig man gör det enkelt eller inte. Nej, då vill ju jag hellre lägga det på att göra ngt tillsammans med min familj, som att resa nånstans till exempel. Hade nog känt annorlunda om man hade haft gott om pengar eller inte haft barnen. Men nu är det inte så vårt liv ser ut! Och det är jag väldigt glad för, barnen är viktigare än något annat! Pengar hade jag gärna haft mer av dock;)

 

Hur som helst, i lördags gick vi till rådhuset med två vänner som vittnen så nu har jag nytt efternamn, och det känns förbannat bra!! Älskar dig DANIEL <3 

 

Jag är fru Okmark... hur konstigt är inte det? Men visst låter det bra?:)