"Hw har blivit överkörd" 

Jag blev helt kall i kroppen när Daniel ringde imorse o sa dessa ord. Sen började jag storgråta. Det är en katt, ja, men ni som har djur förstår. Det är en familjemedlem, en individ jag har älskat och hade en relation med. Han var en unik kise på många sätt, en charmig stor o ståtlig grabb med en fetisch på att bita på saker. För några veckor sen traskade han hem med tre par tofflor som han bitit massa små hål i. Men han gillade inte bara o bitas, han var en kelig pojk, låg nästan alltid här hos mig i sängen om nätterna och gosade.

Dock var han även väldigt orädd och lite dum, vilket kanske blev hans fall. Jäkla bil. Stör mig på att personen i fråga inte stannade för att kolla ev halsband.. Utan bara struntade i det och lät han ligga. För det var vår granne som hittade honom. Hoppas han dog direkt. Hur som helst, det har varit en konstig dag både fylld med enorm lycka över Malte och att få komma hem samtidigt som man känt stor sorg över Hw.. Daniel bar hem honom, jag har fått säga hejdå o gråtit mig fördärvad. Ikväll begravdes han med sin leksak i trädgården. 

Du är saknad lille vän...