Vilken meningslös dag det var igår! Var dödens trött, illamående och oerhört uttråkad. Jag vet inte hur jag ska stå ut med detta väntande i värsta fall i fem veckor till. (Fröken pessimist) Har berättat för bebis att det är okej att komma ut nu i dagarna och att jag läcker mer mjölk än vanligt  "I got milk!" men inget utrymningsförsök ännu.

 

Skämt åsido, men fasen vad otålig man blir...

 

Idag tyckte både jag och Daniel att min mage blivit mindre så jag misstänker att den sjunkit ner något. Har ju haft rätt mkt känningar av bebis som borrar sig nedåt. En väldigt mysko känsla och kan göra riktigt ont när en nerv blir petad på. Men jag tycker om när jag känner ngt, känns som det händer ngt då:)